Slamfarmen i jubileumsutgåva

Jag var 25 år när Slamfarmen kom ut 1977. Romanen bygger på några års dagboksanteckningar från ett tung och farligt arbete med en kemisk industri. Min upptäckare, tidigare kåkfararen Lasse Strömstedt, som lämnade mina dagbok till bokförlaget Prisma sa: ”Mitt uppe i skiten finns ett ställningstagande för arbetarklassen som för tankarna till de bästa av våra arbetarförfattare.”  Slamfarmen beskrevs som den tidens stora generationsroman. Fortfarande, 40 år senare, möter jag folk som vill tala om boken och vad den betytt för dem. Nu hoppas jag att den kan nå en ny publik. Slamfarmen har fortfarande mycket att säga om livet som arbetare. Jag har försett jubileumsutgåvan med ett nyskrivet efterord.

Så här skrev pressen:

”Blixtrande intelligent…djupt allvarlig och starkt analytisk…med samma intensitet som i en krigsskildring.”

Lars Gustafsson, Expressen

”…en mycket rolig bok. den är rolig i sin människoskildring och … Read More »

Karlssons pojke är en skildring av Sverige och en värld i förvandling. En samling noveller om livet, arbetet, döden, kärleken, längtan efter ett barn, flykt, litteraturens kraft, en felbyggd lägenhet, ett felkonstruerat samhälle, tunnelbygget i Hallandsås, Erlanders simbassäng, överlevnad, skillnaden mellan stoff och stoft. Boken har fått strålande recensioner. Paralleller dras till Lars Ahlin, Göran Tunström och Björn Ranelid. Man vill se boken filmad av Ken Loach. Omslaget lockar många och jag har fått fantastiska fina samtal, brev och möten.

Jag tar avstamp i mina farfar, Edvard, som  var fattig statare. Drog på sig godsägarnas vrede när han kämpade för föreningsrätten och organiserade sina kamrater i Lantarbetareförbundet. I slutet av sitt liv fick han se ett mer rättvist samhälle ta form. Min pappa, Uno, fick bara gå sex år i skolan. Var metallarbetare många år men kunde som vuxen skaffa sig en utbildning. Han gjorde en … Read More »

Under hösten har jag besökt Sunnerbogymnasiet i Ljungby, ett mycket kärt återbesök efter ett par års uppehåll. Föreläste för elever i årskurs ett, hade skrivarverkstad med dem och ledde en studeidag för lärarna och skolledarna. Enligt deras egna röster den bästa de någonsin haft. Vad mer kan man önska sig? Skulle vara lite bilder då och här kommer de:

Bokmässan i Göteborg lägger vi bakom oss. Det var mycket arbete när man deltar som utställare men det var det värt. Jag tar med mig alla härliga möten. Det är de som betyder något. Här följer ett bildspel från min monter. Närmast väntar bokmässan i Karlstad 1-2 november.

Lidköping och Skövde

I maj genomförde jag två dagar i projektet Läs för mig pappa, ett projekt som funnits sedan 1999 och vars syfte är att få män inom LO-kollektivet att läsa för sina barn samt att läsa för sin egen skulle, men också för att bli förebilder för sina barn. Ett revolutionerande projekt där majoriteten av männen som går utbildningen, vilken tar en dag,  förändrar sina läsvanor. Jag besökte Lidköping och Skövde. Arrangör var IF Metall avd 28 och ABF.

Romanen utspelas under några år på 1970-talet i Helsingborg kring fabriken Lidboholm. Inspirationen hämtade jag från mitt arbete på Boliden Kemi (senare Kemira). Jag förde dagboksanteckningar under flera år.

Av en rad slumpartade händelser hamnade dagboken hos bokförlaget Prisma genom författaren Lasse Strömstedts försorg och jag uppmanades att skriva en roman. Det är min debutroman och jag var tjugofem år när den kom ut. Boken fick stor uppmärksamhet och såldes i närmare 70 000 exemplar.

”En blixtrande intelligent, djupt allvarlig, starkt analytisk roman”

Lars Gustavsson, Expressen

”Det kanske märkligaste med Slamfarmen är att den är en mycket rolig bok. Den är rolig i sin människoskildring och i skildringen av enstaka händelser och den är ­ egendomligt nog ­ obarmhärtigt rolig i de avsnitt där arbetsmiljön på Lidboholm målas upp”
Torgny Lindgren, Svenska Dagbladet

”Hans stil är livfull, otålig, okonstlat självmedveten …Han har förmågan att få … Read More »

Jag hade hört talas om Albanien, ett socialistiskt land i Europa som inte tycktes frukta någon supermakt. Att man inte hade någon kontakt med USA var väl inte märkvärdigt men inte heller Sovjet eller Kina stod högt i kurs hos albanerna.

I vår skolbok fanns fyra rader om Albanien där vi bland annat fick veta att Albanien var ett bergigt land och att huvudstaden hette Tirana. När landet, som varit slutet för omvärlden, sent öppnade sina gränser for jag dit, först som turist sedan med målet att försöka berätta hur landet fungerade. Jag har gjort tre besök, alla före kommunismens sammanbrott. Att vara beroende av tolk har givetvis sina begränsningar men det visade sig även finnas andra svårigheter. Rädslan hos folk att säga något som inte lämpade sig. En del recensenter undrade om albanerna talade så som vi återger om vi … Read More »

Ett meddelande i radion. Ett beslut kungörs. Ett stålverk skall läggas ner. Ett antal arbetstillfällen försvinner. En stad förvandlas. En bygd förändras. Det pågår en så kallad strukturomvandling.

Men bakom de hastigt upplästa kommunikéerna döljer sig människor av kött och blod, individer ingående i ett kollektiv. Vad händer med dem? Vad händer inuti dem? Dessa frågeställningar fick mig och bildkonstnären Julie Leonardsson från Smedjebacken att tillsammans med honom teckna ett porträtt av Stålverk 2 i Fagersta och människorna där innan produktionen upphörde 1985. Vi var med de sista hundra dagarna för att fånga stämningen. Vi ville också dokumentera arbetet som skulle upphöra. Vi var övertygade om att dessa människor har viktiga erfarenheter att förmedla. Att jobba skönlitterärt är en spännande metod. Man kan ta sig friheter och säga saker som personerna i berättelserna kanske bara tänker. I min roll som författare … Read More »

I slutet av 1980-talet sa jag för andra gången i mitt liv upp mig för att kunna skriva färdigt en roman. Jag hade funnit en mycket spännande miljö på lokverkstaden Sävenäs i Göteborg. Min debutroman, Slamfarmen, som handlade om uppvaknandet inför omvärlden, arbetet och arbetets villkor, kunde här få en slags fristende fortsättning. Några unga människor går från ord till handling, inser att de måste ta ansvar för sina liv. De lyckas utsträcka sitt perspektiv från 24 timmar till 24 år. Jag ägnade många timmar åt intervjuer och studiebesök. Resultatet blev en roman om 80-talets unga arbetsliv.

”…en av de viktigaste göteborgsskildringarna från 1900-talet. Det skulle inte förvåna mig om den blir en kultbok bland unga göteborgare. Så rolig är den” Christian Swalander, Göteborgs-Posten

”Karnstedts bok bevisar att till och med en kollektivroman KAN vara rolig och spännande och samtidgt ställa de viktiga … Read More »

1989 ingick jag i den svenska läskunnighetskommittén under FN:s internationella läskunnighetsår där jag bl.a. väckte idén om en antologi innehållande huvudsakligen skönlitterära texter kring läsningens glädje och vånda.

Förslaget föll i god jord och jag fick också uppdraget att vara redaktör för boken som första gången trycktes i en upplaga om 10 000 ex.
Detta visade sig vara en alltför försiktig beräkning. Boken, som väl blivit lite av en klassiker inom det läsfrämjande arbetet har nu utkommit i fem upplagor och sålts i  50 000 ex.

”När rikets svensklärare har upptäckt boken kommer varenda högstadium och gymnasium att drälla av klassuppsättningar”
Knut Warmland, Nya Wermlandstidningen

Enstaka exemplar finns hos Karnstedts förlag.