Ett meddelande i radion. Ett beslut kungörs. Ett stålverk skall läggas ner. Ett antal arbetstillfällen försvinner. En stad förvandlas. En bygd förändras. Det pågår en så kallad strukturomvandling.

Men bakom de hastigt upplästa kommunikéerna döljer sig människor av kött och blod, individer ingående i ett kollektiv. Vad händer med dem? Vad händer inuti dem? Dessa frågeställningar fick mig och bildkonstnären Julie Leonardsson från Smedjebacken att tillsammans med honom teckna ett porträtt av Stålverk 2 i Fagersta och människorna där innan produktionen upphörde 1985. Vi var med de sista hundra dagarna för att fånga stämningen. Vi ville också dokumentera arbetet som skulle upphöra. Vi var övertygade om att dessa människor har viktiga erfarenheter att förmedla. Att jobba skönlitterärt är en spännande metod. Man kan ta sig friheter och säga saker som personerna i berättelserna kanske bara tänker. I min roll som författare försöker jag krypa under huden på dem och teckna porträtt och ge dem röst och kropp i litteraturen.

Boken trycktes i en upplaga om 4000 exemplar 
och tog slut på mycket kort tid. Någon ny upplaga blev det aldrig då förlaget upphörde kort tid efter utgivningen.